För alltid saknad Zorro

 Efter helgen som varit, så har veckan varit relativt bra och lugn.
Jag har fortsatt måla balkongen, varit och handlat i Norrtälje och myste med Jocke igår, eftersom att han var ledig.

Dock så fick jag ett jobbigt besked i tisdags, min katt Zorro som jag fick för 14 år sedan har fått somna in.
Han blev 15 år.
Zorro bodde hos mina föräldrar när de bodde i Rånäs.
Men när de var tvungna att flytta så hade vi inte hjärta att ta med Zorro till en lägenhet, han har alltid bott i hus och fått gå ut och in som han har velat.
Men vi hade turen att grannarna i Rånäs ville ta hand om honom!
På så sätt fick han stanna kvar i samma område och kunde känna sig trygg och hemma.
Grannarna som tog Zorro brukade alltid hälsa och gosas med honom, så vi visste att de skulle ta bra hand om honom ♡

De var så snälla och gulliga, att de hörde av sig i tisdags och berättade att de skulle åka in till veterinären med Zorro och att han inte mådde bra.
Han hade blivit stel i lederna, fått problem med örat (han var nästan döv innan) och så trodde veterinären att han hade börjat bli senil.
Det bästa för honom var att låta honom somna in.

Mitt i denna sorg så är jag otroligt glad och tacksam över att Zorro har varit hos just dem ♡
Jag vet att han har fått så mycket kärlek och uppmärksamhet av alla barnen och föräldrarna i familjen!
Jag tackar dem från djupet av mitt hjärta, att de tog Zorro och gjorde hans sista månader utan mig och familjen underbara ♡




Smulan och Zorro busade jämt och visades

Kommentera här: