Fransförlängning

Förra veckan fick mamma ett ryck och tog med sig mig och Nathalie till Lily Garden Spa Stockholm för att få fransförlängningar!
Jag har aldrig haft en fransförlängning förut, så detta är något nytt och spännande.

Första intrycket av Lily Garden var att salongen är väldigt stor och känns lite exklusiv.
Tjejen i kassan visade vart vi skulle vara och när man går genom salongen känner man doften av akrylnaglar och jag märker då att det endast är thailändska som jobbar där. 

Tjejen i kassan är antagligen också från Thailand men pratar jättebra svenska, hon berättar att jag ska få min fransförlängningar från tjejen som sitter bredvid oss och jag måste välja vilken längd på fransarna jag vill ha.
 Deras fransar är gjorda av syntet mink och finns endast i C-böj, minsta längden på fransarna är 9 mm och de längsta är 15 mm.

Jag frågar mamma vilka hon tänker ta och hon säger 11-12 mm.
Jag tar dem också. 
Tjejen i kassan ber mig lägga mig ner på britsen och blunda.
Hon säger några ord på thailändska och tjejen som ska fixa mina fransar dyker ner i mitt ansikte och börjar utan att säga något ord!
Jag blir nervös över om hon hann uppfatta vilken längd jag vill ha.
Men plötsligt förstod jag att hon knappt pratar svenska!
Och tjej i kassan berättade antagligen på thailändska vilken längd jag ville ha.

Min tjej som gjorde fransförlängningen på mig var duktig och snabb, jag blev klar på 1 timme.
Jag kände inget när hon höll på.
Det negativa var att hon svarade i telefonen under behandlingen och pratade i headsetet en stund.
Hon sa inget under behandlingen... eftersom att det var första gången jag gjorde en fransförlängning så hade det varit tryggt om hon talade om vad hon gjorde och när hon skulle börja dra av kirurgtejpen osv.
Och hon sa inget när det var klart, hon släckte lampan och puttade upp mig, sen kollade hon i sin mobil igen.
Jag fick ingen spegel eller någonting, jag fick gå in på toaletten för att se resultatet! 
Sist så var det lite irriterad att de som utförde behandlingarna pratade och skrattade med varandra undertiden.
De hade lugn musik på inne i fransförlängnings-hörnet och när man väl hade lyckats slappna av, så säger någon något på thailändska och alla börjar skratta så plötsligt, att jag hoppar till.
Man blev lite stressad istället för att varva ner.

Men jag blev väldigt nöjd över resultatet och kan tänka mig att testa gå dit en gång till.


Utan & Med fransförlängning.










Min magiska påse

Jag fick denna lilla påse av mamma idag.
Den hittade vi i affären Nc Belle i Rimbo.


Påsen är perfekt för att förvara mina kristaller i.
Och symbolerna ni ser på påsen är några olika.
Stjärnan i en cirkel i mitten är ett pentagram och används inom peganism (peganism kan även kallas för hedendom, är benämningar på religiösa kulturer som delar kärlek och vördnad till naturen och livets kraft.)
Pentagramet står för skydd och kraft från de fyra elementen och det gudomliga.


Sen har vi symbolen ⬇️ för gudinnan på påsen.
Gudinnan symboliserar naturen, kärleken, modern, livet, styrkan och mycket mer.


Kniven på påsen används i ritualer för att rikta energier och kan även symbolisera guden.
Och bägaren på påsen brukar användas under ritualer för att fylls med vatten eller rituella brygder som intas under en ritual. 
Den symboliserar även gudinnan och fruktsamheten.

Skulle ni vilja att jag skrev lite mer om peganism (och då mest om wicca) i min blogg?
Vore det intressant? 


Affisch

Jag tänkte dela med mig av något roligt, eftersom att det har blivit mycket deppiga inlägg på senaste tiden på min blogg.
Det är nog även bra för min egen skull att skriva om något kul och vardagligt.
Häromveckan var jag på IKEA och där hittade jag en jättefin affisch som passar perfekt in i mitt vardagsrum!
Och jag hade sådan tur att det var på rea!
Den kostade 19:- istället för 49:- så några slantar sparade jag allt!
 
 
 

Mina tankar

Dagarna rullar på men ändå så känns det som om tiden står still.
Jag har sedan sist jag skrev varit tillsammans med mamma och Nathalie till en blomsteraffär för att bestämma vilka blommor som ska finnas på pappas begravning. Och vi har tillsammans hämtat hans urna.
 
Jag var igår hos kurator och där var det första gången på länge som jag grät riktigt mycket.
Vi pratade om allt möjligt och även om pappa och då bröt jag ihop.
Jag kunde inte hejda mig och min kurator är så snäll och gullig så hon kramade om mig länge och hårt.
Jag börjar nu sakta inse att pappa inte kommer komma tillbaka.
Han kommer inte komma hem... kliva innanför dörren...
Jag har hela tiden tänkt att han är på jobbet och när dagen går så tänker jag att han har åkt och repat. 
Men nu börjar jag sakta inse att han inte kommer hem... tiden går och det blir längre och längre sen jag träffade honom.
 
Just nu är min största rädsla och osäkerhet på hur jag ska orka med hans begravning. Som det känns just nu så kommer jag bryta ihop och springer ut ur kyrkan.
Och jag är rädd för att om jag bryter ihop så vet jag inte hur jag ska kunna ta mig samman igen.
Jag är rädd att hamna i en spiral med bara gråt och förtvivlan.
 
Som ni förstår så har jag många tankar som går runt i mitt huvud, jag får ta en timme i taget och försöker samla mina tankar om mod.
 
 

Skulle ha jobbat...

Igår åt jag som sagt middag med älsklingen och hans släkt och vi åt middag på Grand Hotel i Stockholm.
Det var jättetrevligt och mysigt, bland det trevligaste jag har gjort nu den senaste tiden.


Idag skulle jag egentligen börjat jobba igen men när jag vaknade imorse så hade jag ångest.
Tanken på att behöva göra mig i ordning, sätter mig på en buss, gå runt på jobbet och att bara vara där gav mig panik.
Redan under natten vaknar jag flera gånger i panik och undrade om det redan var dags att åka iväg.

Jag har absolut inget emot att träffa kollegorna, jag tycker om dem jättemycket och känner mig trygg med dem ♡
Men tanken på att gå runt i affären och se kläder och saker som man kommer tänka 
"Det där skulle pappa gilla", 
"Det där skulle passa pappa perfekt".

Efter de tankarna så skulle jag ha lagt undan sakerna till honom, men nu slås sig av tanken att det behöver jag inte göra, för han kommer ändå aldrig få dem, han kommer aldrig bära de kläderna, kommer aldrig få användning av den saken... han kommer aldrig någonsin få se det jag tycker han borde ha...
Och allt detta gör tanken på att han verkligen är borta mer verklig och det vill jag inte medge än.

Idag är det exakt 3 veckor sedan jag och mamma fann pappa i sin föreviga sömn.
Visst låter det bättre än D-ordet?
Och jag är, som jag skrev i förra inlägget, fortfarande i förnekelse, med några stunder av insikt.
Jag tar en dag i taget och försöker göra små saker som gör mig glad och sysselsatt.
Som att pynta utanför min ytterdörr! 
Jag älskar halloween och det gjorde även pappa.
Detta är för oss 2 ♡






40Jag heter Emelie Mosell Haquinius är född 1991 och bor tillsammans med min fästman och våra hundar Smulan & Lona i en 3a på 80 kvm i Rimbo ute i Roslagen. I min blogg kommer du få följa med i mitt liv som b.la innehåller kärlek, inredning, foto, fynd, besvär m.m. Läs, njut och bli inspirerad!
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo