1 år
Ett år har gått sen den morgonen polisen knackade på min dörr och berättade att Kristian inte länge levde.
För ett år sedan var jag uppe tidigt på morgonen och skulle iväg och jobba ett långpass.
I år hade jag bokat in mig på samma jobbpass, utan att tänka på vilken dag det var jag bokade in mig på.
Denna morgon var jobbig.
Jag tänkte tillbaka på den morgonen för ett år sedan och så fort jag hörde något i trapphuset hoppade hjärtat över ett slag.
Nu sitter jag på jobbet och känner mig ändå okej.
Skönt att hålla sig lite sysselsatt.
Även om jag inte hade en nära kontakt med Kristian, så var han min lillebror och jag saknar honom.
