Älskad & saknad, son & bror
I fredags var det Kristians begravning som ni vet.
Allt gick så bra som det kan göra på en begravning, allt var fint, prästen var bra och allt kändes lugnt och vackert.
Så gått som hela släkten på pappas sida var med och det kändes fint och stöttande, sen var även Bea där tillsammans med Calle.
Jag, Kristian och Bea växte upptillsammans och det betydde verkligen mycket för mig att hon var med och tog avsked till Kristian och jag tror att Kristian, vart han än är, också tyckte att det var fint att hon var med.
Om du läser detta Bea, tack för att du är min bästavän och finns i vått och torrt.
Tillsammans går vi igenom mycket, som smärta, sorg, men även kärlek och lycka.
Nu har vi varit på 2 begravningar och 1 bröllop, nu satsar vi på något roligare nästa gång 💕
Jag har även slagits av hur annorlunda denna begravning kändes jämför med pappas för 5 år sedan.
Nu är jag ledsen på ett annat sätt känns det som.
Jag visste inte att sorg kan kännas så olika.
Jag trodde att sorg var sorg, men nu upplever jag den annorlunda.
Det gör fortfarande lika ont som när pappa gick bort, men nu gör det ont på ett annat sätt, om du förstår vad jag menar?
Svårt att förklara.
Efter begravningen samlades allihopa i församlingshemmet för lite lunch och fika.
Det var fint att kunna sitta tillsammans och prata.
Allt blev bra.