När livet hittar sin nya rytm
De senaste veckorna har varit en resa jag aldrig riktigt kunnat förbereda mig på.
Mamma har varit på hjärnskaderehabiliteringen i ca 2 månader, en plats fylld av både oro och hopp.
Det har varit en märklig blandning av tacksamhet över att hon fått den hjälp hon behöver och frustration över allt som förändrats.
Men nu, äntligen, börjar ljuset kännas lite starkare.
På tisdag får hon komma hem 🥳
Hon kommer ha hemtjänst och hemsjukvård på full styrka i två veckor, sen ska det omvärderas hur mycket hjälp hon behöver framöver.
Det känns tryggt, men också stort – att livet liksom ska börja rulla igen, fast i en ny form.
För min del har det varit mycket att hålla ihop.
Jag har haft möten med läkare, arbetsterapeut, psykolog, logoped, biståndshandläggaren från kommunen, tagit hand om mammas ekonomi, bokat tider och försökt se till att allt fungerar runt omkring.
Samtidigt försöker jag själv jobba, ta hand om mitt eget liv och hitta någon sorts balans mellan att vila och orka fortsätta 😮💨
Det är inte lätt!
Vissa dagar känns det som att jag står på en lina mellan två världar... den där jag vill vara stark och ha kontroll, och den där jag bara vill lägga mig ner, dra täcket över huvudet och bara andas.
Tack o lov för Nathalie och Jocke ❤️
De finns där och hjälper mig med bördan.
Sen finns resten av släkten och vännerna som står där och är beredda på att hjälpa till!
Hösten är en av mina favorit årstider, men det har varit svårt att hinna njuta fullt ut av den.
Samma sak med halloween.
Jag älskar halloween men i år har den inte fått lika mycket uppmärksamhet av mig som jag önskar 🎃
Men nu ska jag blicka framåt och ta en sak i taget.
