Den värsta sommaren...
Nu var det över 1 månad sedan jag skrev här på bloggen.
Mycket har hänt och man kan säga att jag har fått tagit en ofrivillig paus.
Denna sommar har varit en av de värsta i mitt liv.
Den 25e juli fick mamma flera hjärnblödningar och svävade mellan liv och död.
Hon låg i respirator i 6 dagar innan hon äntligen vaknade och kunde börja andas själv igen.
Nu, efter totalt 30 dagar är mamma på Hjärnskaderehabilitering på Danderyds Sjukhus och kommer bo där på obestämdtid.
Där kommer hon få träning i vardagsaktiviteter såsom träning i
• Personlig vård, äta/dricka, tvätta kläder och förflyttningar.
• Träning av styrka, balans och/eller kondition.
• Strategiträning för planering och minne.
• Kommunikationsträning.
Träningen följer en individuell rehabiliteringsplan och man får ett individuellt utformat veckoschema där träning varvas med vila.
Jag och Nathalie känner oss tacksamma för den hjälpen Danderyds Sjukhus har gett mamma och vi känner att hon är i trygga och bra händer.
Mamma kommer behöva mycket träning för att komma tillbaka.
Nu är hon som en liten dement tant, närminnet, sifferminnet och koordinationen är mest påverkat.
Mamma har fått diagnosen Apraxi, vilket är en neurologisk störning där man förlorar förmågan att utföra tidigare inlärda, ändamålsenliga rörelser och handlingar, trots att man varken har förlamning, svaghet eller nedsatt känsel.
Det innebär att hjärnan har svårt att planera och styra de rörelser som krävs för att utföra en uppgift, även om man har viljan att göra det.
Nu håller vi tummarna för att mammas återhämtning går snabbt.
Alla läkare har sagt att hon kan komma tillbaka till sitt gamla jag, men med vissa svårigheter såklart, som hjärntrötthet b.la.
Tiden får utvisa vad som kommer hända.