Pappa & Helan & Halvan

Hej på er!
Jag är egentligen jättetrött och skulle lätt kunna somna, men jag måste först få skriva av mig lite.

Idag har hela dagen varit en känslomässig bergodalbana.
Det började redan när jag vaknade, jag hade bara sovit i ca 5-6 timmar igår natt och var väldigt trött och seg.
Sen blev det stressigt, eftersom att jag och Jocke skulle in till Söder i Stockholm och gå på bio.
Vi hann till bion med ca 5 minuter till godo.

Vi såg på Helan och Halvan.
Stan Laurel & Oliver Hardy.
För er som inte vet, så är dessa två mina komedigudar!
Jag har deras klassiska replik, Well, here's another nice mess you've gotten me into, tatuerat på armen.
Och den person som introducerad mig för Helan & Halvan var min pappa.
Första filmen jag såg med dessa komiker var på en Super8 tillsammans med pappa.
Han älskade dem och jag förstod direkt varför!
Helan & Halvan blev något väldigt speciellt och unikt för mig och pappa.
Ingen annan förstod sig på den sortens humor, men det gjorde vi.
Och att kunna skratta tillsammans med pappa, så att tårarna sprutade var helt underbart!
Och vi kunde säga repliker som ingen annan än vi förstod. 
Bara han och jag visste vad det betydde.


Så när jag idag satt på bion så var mina känslor överallt...
Jag kände mig lyckligt lottad som kunde säga att jag har sett riktiga filmscener på Helan & Halvan på bio!
Det har man inte gjort sedan slutet av 30-talet och början av 40-talet.
Jag var fascinerad över hur bra skådespelarna gestaltade mina komedihjältar.
Jag skrattade när jag kom ihåg scenerna från originalfilmerna.
Jag var stolt som kunde namnet på filmerna de pratade om i filmen.
Men jag var även ledsen över att pappa inte satt bredvid mig idag och delade detta med mig.
Jag kände en som otrolig smärta och saknad efter honom.
Mina tårar rann ned för kinderna i den mörka biosalongen och jag försökte att inte snyfta högt.
Jag ville inte första för dom 7 andra som var och såg filmen... och ja, jag och Jocke sänkte medelåldern rätt mycket.
Och att efter bion gå runt på medborgarplatsen väckte starka minnen och känslor om pappa.
Det var på medborgarplatsen han repade med sitt band i många år.
Jag var med honom till replokalen många gånger.
Och många gånger gick vi runt i affärer först, fikade, eller åt på McDonalds, satt i parken och pratade eller något annat innan repet.
Våran egen far och dotter tid ♡

Om 3 dagar, den 8 april har pappa varit borta i 6 månader...
Varje dag tänker jag på honom.
Ibland gråter jag och ibland har jag inga tårar kvar.
Jag saknar honom så mycket och skulle göra vad som helst för att få tillbaka honom!
Pappa var för ung för att plötsligt försvinna från detta jordeliv!
Jag behöver honom ♡



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

40Jag är Emelie Mosell Haquinius och är född år 1991 och bor tillsammans med min fästman och våra hundar Smulan & Lona i en 3a på 80 kvm i Rimbo ute i Roslagen. I min blogg kommer du få följa med i mitt liv som b.la innehåller kärlek, inredning, foto, fynd, besvär m.m. Läs, njut och bli inspirerad!