6 månader

Idag, måndagen 8 april, är det ett halvår sedan pappa gick bort...
När jag tänker på det, så känns det både som om 6 månader har gått fort och samtidigt så har den stått stilla.
Jag har hunnit med en heldel på 6 månader, jag har varit utomlands, varit på kalas, avslutat min arbetsträning, gjort om här hemma och mycket mer.
På så sätt har tiden gått fort, men när jag tänker på pappa, så minns jag som om det var igår vi hade pratat med varandra.
Tiden är underlig på så sätt...
 
Jag saknar honom varje dag ♥
Och jag pratar till honom varje dag.
Men jag erkänner att jag fortfarande inte kan titta så noga på bilder av honom, eller gå igenom hans dator eller lyssna på hans musik.
Det är för smärtsamt än så länge.
Jag väntar/hoppas att det ska kännas lättare med tiden att kunna titta på foton och höra hans röst genom musiken.
Jag är säker på att det aldrig kommer kännas smärtfritt att se/hör pappa, men jag hoppas innerligt att det blir lättare.
 
Detta är också varför jag inte lägger upp bilder på pappa, jag orkar inte med de känslorna just nu.
Jag har minna minnen just nu och det räcker för tillfället.
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

40Jag är Emelie Mosell Haquinius och är född år 1991 och bor tillsammans med min fästman och våra hundar Smulan & Lona i en 3a på 80 kvm i Rimbo ute i Roslagen. I min blogg kommer du få följa med i mitt liv som b.la innehåller kärlek, inredning, foto, fynd, besvär m.m. Läs, njut och bli inspirerad!