Dags för middag
Nu har det gått ett tag sedan jag skrev här på bloggen igen, men ni förstår nog varför.
Mina dagar går uppochner och ibland får man ta en timme i taget.
Jag har fortfarande svårt att förstå att pappa är bort och när jag inser det för en liten stund så blir jag arg och ledsen över att han inte är här!
Varje dag får jag tala om för mig själv att jag måste försöka leva lite som vanligt och göra saker som jag tycker är kul.
Det hade pappa velat.
Så jag har pyntat lite hemma för halloween och idag är det första gången jag har sminkat mig på nästan 3 veckor, eftersom att jag och Älsklingen ska bort på middag.
Jag känner mig både glad och nervös inför middagen, men jag älskar Älsklingens släkt, så det kommer gå bra.
