Veterinär och flytt
Det finns inget gott, som inte har något ont med sig.
Jag vet att man egentligen säger tvärtom, men detta stämmer exakt in på mitt liv.
Nu är jag kanske pessimistisk tycker en del, men jag kan inte bortse från sanningen!
Så fort något bra händer, så händer 2 dåliga saker efteråt.
Det är aldrig tvärtom, 1 dålig sak och 2 bra saker, nej nej.
Igår var Lona på återbesök hos veterinären som opererade henne och allt gick jätte bra!
Han klämde och kände på bogarna ordentligt och var riktigt nöjd!
Man kan säga att Lona är frisk, vi ska sakta men säkert öka hennes motion.
Lona kommer kanske inte kunna göra extremt fysiska saker i framtiden som agility, pulling m.m men det är INTE tanken.
Hon ska vara en vanlig familjehund som följer med ut i skogen, badar, gå långa promenader, busar och får massor av kärlek ♡
Jag är otroligt lättad över att det värsta av denna resa är över.
Nu i helgen flyttar vi hem igen och Lona får börja gå i trappor försiktigt.
Lona och hennes veterinär som bokstavligt talat räddade hennes liv!
Efter veterinär besöket åkte jag till Emelie och Benjamin för att äta middag.
De bjöd på tacos!
Och givetvis kom Älsklingen dit efter jobbet.
Det var underbart att se dem!
Känns som flera månader sedan jag såg dem sist (även om jag såg Emelie en snabbis förra veckan).
Och under middagen kom det tråkiga nyheter...
Emelie ska flytta tillbaka till Jönköping och Benjamin hem till sina föräldrar i Rimbo.
De har redan sagt upp sin lägenhet.
När de berättade detta så kände jag hur chockad jag blev och även hur jag fick ett stenansikte.
Jag ville nog höja rösten och gråta, men av någon anledning så var det som om något knöt ihop sig inom mig, jag blev stel och mer saklig.
Jag frågade lite om hur, var, när och försökte få fram ett leende (tror jag).
Självklart så förstår jag dem och varför de valt att göra så här.
De är fortfarande tillsammans ♡
Men det är den klassiska ekonomin som ställer till saker och ting, o även andra grejer.
När jag kom hem så släppte all chock och jag började fundera på allt som kommer förändras.
Tårarna kom och jag blev verkligen jätte ledsen.
Gråter till och med nu när jag skriver detta...
Jag känner mig liten och ynklig för att vara ärlig...
Jag vill så gärna att de stannar, men jag vet samtidigt att det inte går.
Jag är livrädd för att tappa kontakten med ännu en bästavän.
Emelie är verkligen helt fantastisk!
Men jag försöker se det positivt, även om det är svårt.
Jag och Älsklingen kommer ha Benjamin i närheten, vi kommer kunna umgås med honom, Emelie kommer kunna komma upp och vi kommer kunna åka och hälsa på henne.
Men de som känner mig vet att jag inte är så förtjust i förändringar.
Speciellt när det är stora förändringar...
