Min psykiska sjukdom

Hej allihopa! 
Det har hänt en del de senaste dagarna som jag tänkte dela med mig av.
Men först tänkte jag visa en bild som jag ramlade över på nätet här om dagen.
De som följer mig på sociala medier har nog redan sett denna.


Denna bild beskriver väldigt bra hur jag och många andra känner vissa dagar.
Inte varje, men vissa dagar.

Nu har jag haft diagnosen depression i ungefär 6 år.
Och jag skriver diagnos eftersom att läkare har gett mig den diagnosen och för att en depression är en psykisk sjukdom.

Jag har haft sämre, men även bättre perioder, då jag har kännt mig glad, positiv och även kunnat sänka dosen av min antidepressiva medicin. 
Men efter nyår i år så vart allt värre och jag började må sämre och sämre.
Jag har fått höja min medicin och jag har regelbundet fått börja äta sömnmedicin för att kunna somna.

Mitt mående har blivit så pass dåligt, så att Arbetsförmedlingen anser att det inte finns något de kan göra för mig.
I måndags tog min arbetsträning slut och för att vara ärlig så har jag knappt varit där sedan nyår.
Jag älskade att vara på Roslagskrafterna, men mitt mående hindrade mig från att kunna fullfölja det till 100%.
Så i måndags blev jag utskriven från Arbetsförmedlingen och är nu i vårdens händer. 

Efter mötet på AF pratade jag med chefen på Roslagskrafterna och vi båda var överens om att jag måste må bättre innan jag kan ta tag i något större.
Och hon tyckte även att det var dags för mig att säga till min kurator och doktor att vi måste testa något nytt.
Och det håller jag med om.
Efter 6 år är jag fortfarande deprimerad, äter en hög dos av medicin och mår sämre åter igen.
Mitt mål är att kunna slippa äta medicin och kunna få må bra i långa perioder!
~
Igår var jag hos min kurator och berättade allt som hände under måndagen.
Och jag berättade även att jag vill testa någon ny behandling, detta fungerar inte!
Vi kom överens om att hon och min doktor ska skriva en remiss till Specialistmottagningen i Norrtälje.
Där finns specialiserad psykiatrisk vård för olika behov.
Så nu är det bara att vänta...
Men jag har fortfarande tider hos min kurator, så jag kommer fortsätta träffa henne tills jag har fått en tid i Norrtälje. 
Såhär ser mitt liv ut just nu.
Mycket uppochner och svängar.
Tack och lov så här jag min familj, djur, släkt och vänner ♡
Utan dem hade jag inte orkat fortsätta min kamp dag ut och dag in.

Jag väljer att vara ärlig och öppen i min blogg om mitt liv och psykiska ohälsa för att jag innerst inne vet att detta måste uppmärksammas mer.
Jag kan inte sitta tyst och låtsas att allt är bra, det har jag testat och man mår inte bättre av det.
Man är starkare tillsammans!
Och jag skriver även här för att mina nära och kära ska veta att jag älskar dem, men ibland mår jag så pass dåligt, så att jag inte orkar prata med någon.

Men vissa dagar mår jag bättre och vill även dela med mig av dem!
Bloggen är även en fast punkt i mitt liv som jag vill försöka hålla en rutin på.
Och det går inte om jag ska sitta och ljuga varje gång om att livet är som en dans på rosor.


Detta blev ett långt inlägg, men ett viktigt!
Har du några frågor eller annat, så tveka inte att lämna en kommentar ♡

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

40Jag är Emelie Mosell Haquinius och är född år 1991 och bor tillsammans med min fästman och våra hundar Smulan & Lona i en 3a på 80 kvm i Rimbo ute i Roslagen. I min blogg kommer du få följa med i mitt liv som b.la innehåller kärlek, inredning, foto, fynd, besvär m.m. Läs, njut och bli inspirerad!