Emelie Mossberg Haquinius

Imorgon (måndag) har det gått en vecka sedan mitt liv förändrades för alltid.

Jag kommer aldrig ha en pappa igen i det fysiska livet. 

Jag vet att han är med mig vart jag än går, men det är inte samma sak.

Jag vill krama om honom och aldrig släppa taget!

Idag träffade jag pappas familj tillsammans med mamma och Älsklingen.

Vi kände att vi ville prata och träffa dem innan det är dags för begravningen.

Vi vill att alla ska få chansen att säga vad de tycker och tänker om begravningen.

Det är trots allt inte bara jag som har förlorat en pappa, de andra har förlorat en bror och farmor en son.

Imorgon ska vi (jag och mamma) ringa till en begravningsbyrå och fråga hur allt går till med en begravning.

Ingen av oss har någonsin behövt ordna en begravning tidigare och vi har många frågor.

Och själv mår jag uppochner.

Jag har fortfarande inte förstått att pappa är borta.

Allt känns som en film och samtidigt som jag kan tänka klart och rationellt, så kopplar inte mina känslor det.

Min känslor är avstängda just.

Tack och lov så har jag många nära och kära att stötta mig emot ♡