Mina tankar
Dagarna rullar på men ändå så känns det som om tiden står still.
Jag har sedan sist jag skrev varit tillsammans med mamma och Nathalie till en blomsteraffär för att bestämma vilka blommor som ska finnas på pappas begravning. Och vi har tillsammans hämtat hans urna.
Jag var igår hos kurator och där var det första gången på länge som jag grät riktigt mycket.
Vi pratade om allt möjligt och även om pappa och då bröt jag ihop.
Jag kunde inte hejda mig och min kurator är så snäll och gullig så hon kramade om mig länge och hårt.
Jag börjar nu sakta inse att pappa inte kommer komma tillbaka.
Han kommer inte komma hem... kliva innanför dörren...
Jag har hela tiden tänkt att han är på jobbet och när dagen går så tänker jag att han har åkt och repat.
Men nu börjar jag sakta inse att han inte kommer hem... tiden går och det blir längre och längre sen jag träffade honom.
Just nu är min största rädsla och osäkerhet på hur jag ska orka med hans begravning. Som det känns just nu så kommer jag bryta ihop och springer ut ur kyrkan.
Och jag är rädd för att om jag bryter ihop så vet jag inte hur jag ska kunna ta mig samman igen.
Jag är rädd att hamna i en spiral med bara gråt och förtvivlan.
Som ni förstår så har jag många tankar som går runt i mitt huvud, jag får ta en timme i taget och försöker samla mina tankar om mod.
