Emelie Mossberg Haquinius

Förra veckan fick mamma ett ryck och tog med sig mig och Nathalie till Lily Garden Spa Stockholm för att få fransförlängningar!

Jag har aldrig haft en fransförlängning förut, så detta är något nytt och spännande.

Första intrycket av Lily Garden var att salongen är väldigt stor och känns lite exklusiv.

Tjejen i kassan visade vart vi skulle vara och när man går genom salongen känner man doften av akrylnaglar och jag märker då att det endast är thailändska som jobbar där. 

Tjejen i kassan är antagligen också från Thailand men pratar jättebra svenska, hon berättar att jag ska få min fransförlängningar från tjejen som sitter bredvid oss och jag måste välja vilken längd på fransarna jag vill ha.

 Deras fransar är gjorda av syntet mink och finns endast i C-böj, minsta längden på fransarna är 9 mm och de längsta är 15 mm.

Jag frågar mamma vilka hon tänker ta och hon säger 11-12 mm.

Jag tar dem också. 

Tjejen i kassan ber mig lägga mig ner på britsen och blunda.

Hon säger några ord på thailändska och tjejen som ska fixa mina fransar dyker ner i mitt ansikte och börjar utan att säga något ord!

Jag blir nervös över om hon hann uppfatta vilken längd jag vill ha.

Men plötsligt förstod jag att hon knappt pratar svenska!

Och tjej i kassan berättade antagligen på thailändska vilken längd jag ville ha.

Min tjej som gjorde fransförlängningen på mig var duktig och snabb, jag blev klar på 1 timme.

Jag kände inget när hon höll på.

Det negativa var att hon svarade i telefonen under behandlingen och pratade i headsetet en stund.

Hon sa inget under behandlingen... eftersom att det var första gången jag gjorde en fransförlängning så hade det varit tryggt om hon talade om vad hon gjorde och när hon skulle börja dra av kirurgtejpen osv.

Och hon sa inget när det var klart, hon släckte lampan och puttade upp mig, sen kollade hon i sin mobil igen.

Jag fick ingen spegel eller någonting, jag fick gå in på toaletten för att se resultatet! 

Sist så var det lite irriterad att de som utförde behandlingarna pratade och skrattade med varandra undertiden.

De hade lugn musik på inne i fransförlängnings-hörnet och när man väl hade lyckats slappna av, så säger någon något på thailändska och alla börjar skratta så plötsligt, att jag hoppar till.

Man blev lite stressad istället för att varva ner.

Men jag blev väldigt nöjd över resultatet och kan tänka mig att testa gå dit en gång till.