Försvarsmaktens L-test
Idag har det varit ett riktigt äventyr!
För det första så trodde jag att jag aldrig skulle sätta min fot inne på Försvarsmaktens Hundenhet i Märsta igen.
Inte efter allt som var med Lona.
Men ödet har andra planer.
Igår kväll hörde Emelie av sig och frågade om jag kunde följa med henne idag när Loco gör sitt L-test (Lämplighetstest).
Han skulle göra testet kl 14 idag.
Givetvis så sa jag ja!
Jag har inte träffat Loco sedan han flyttade i september.
Dessutom kanske detta blir sista gången man träffar honom?
Om han klarar testet blir han antingen en polishund eller försvarsmaktshund och kan stationeras ut var som helst.
Runt klockan 13 när vi satt i bilen så ringer Emelies telefon.
Testet har blivit ändrat och Loco testades redan klockan 10 Idag!
Om vi ville så kunde vi komma och titta när två andra från kullen gör sina test.
Vi bestämde oss för att åka dit och även för att höra mer om hur det hade gått för Loco.
Han hade klarat testet galant!
Försvarsmakten var jättenöjda med honom!
Han kan både bli polishund och försvarsmaktshund.
Dock så gick det inte lika bra för hans två andra kullsyskon som fick underkänt.
De får istället leva som familjehundar.
Men jag måste säga att jag är glad som fick se L-testet!
Det var väldigt intressant och nu förstår jag mer vad Försvarsmakten är ute efter för typ av hundar.
Jag kan säga på en gång att Lona aldrig hade klarat av L-testet!
Hon är för mjuk i sin attityd, har inte rätt sort tålamod och är för busig.
Efter kullsyskonens tester fick vi tala med mannen som testade Loco.
Han gav Loco massor av lovord och är stolt över att kunna ha Loco i tjänst någon dag.
Och sen sa han det vi hade väntat på!
Vill ni träffa Loco?
Vi hade varit osäkra på om Loco ens var kvar på hundenheten eller om han hade åkt med en polisen hem.
Men nu skulle vi få träffa honom!
Vi gick ut och såg honom komma.
Jag klev på en gång ett steg bakåt och lät Emelie hälsa på honom först.
Det är trots allt hennes lilla pojke som hon har tagit hand om sen han var 9 veckor.
Och synen när Loco förstod att det var Emelie är obetalbar!
Han blev så glad och bara tjöt!
Sen hälsade han snabbt på mig och när han förstod att jag var Jag, så blev han ännu gladare!
Han hade blivit stor och vacker!
Och han kom ihåg precis allt Emelie hade lärt honom (speciellt "dansa" och "hoppa upp på bröstet").
Det var en härlig syn att se Emelie och Loco tillsammans igen ♡
Dock blev det tårar från oss båda när det var dags att säga hejdå.
Men vi båda vet att detta är det bästa som kunde hända Loco.
Han är som gjord för att hjälpa andra!
Han kommer bli en hjälte någon dag, det är jag säker på ♡
