Hundbett

Vad sägs om en ordentlig uppdatering? 
Jag kan börja med att tala om att jag inte var på Rimbodagen som planerat.
Rimbodagen var i lördags, men på torsdagen innan, hände en liten olycka som snabbt eskalerade.
 
Jag och Lona var i hundrastgården, det var en stor och en liten hund där.
Den stora var helt underbar och verkade tycka om Lona, men den lilla var skygg och sur.
Den lilla hunden låg under bordet i hundrastgården och ville inte hälsa på Lona eller mig, trots att jag satte mig på huk och höll fram handen.
Lona gick fram till hunden och den morrade direkt, då gick Lona därifrån.
Efter en stund igen gick Lona tillbaka till hunden underbordet och ännu en gång morrade hunden åt henne.
Lona börjar då krypa fram och sträcker ut halsen och får den lika lång som en giraff nästan och vill verkligen vara kompis med hunden.
 
Precis samma sak gör Lona mot Kyra (föräldrarnas rottis) när hon är sur.
Då ålar sig Lona för henne och försöker pussa henne i mungiporna, det ser verkligen ut som om Lona säger; Snälla kan vi inte vara vänner? Varför är du sur? Kom igen nu, var glad istället! Lek med mig, snälla!
 
Exakt så såg det ut som om Lona ville göra med denna lilla hund.
När Lona kryper lite närmre så ställer denna hund sig upp, morrar och visar tänderna.
Jag ser detta hela tiden och precis när jag tänker säga till Lona att gå bort där ifrån (hinner säga Lo....) så tar den lilla hunden ett skutt fram mot Lona och då bryter helvetet lös!
Det blir slagsmål mellan dem.
Den äldre damen som har den lilla hunden gallskriker och jag gör mitt bästa för att få tag i Lonas sele och drar bort henne. 
 
När jag får tag i Lona efter några sekunder så får hon en ordentlig tillsägelse från mig!
Mycket fy!
Jag sätter fast henne i kopplet och går fram till damen och den lilla hunden.
Damen gråter och hunden är andfådd.
Jag ber om ursäkt och tittar på hunden som har fått 2 små hål över ryggen, det blöder inte mycket och de var som tur är inte stora hål.
Jag bedömde snabbt att det inte behöver sys.
Damen sa att hon iallafall tänkte gå till veterinären och få det avsköljt, vilket låter vettigt.
Jag ber åter igen om ursäkt och hon får mitt namn och telefonnummer och även Älsklingens telefonnummer.
Jag talade om att det bara är att ringa om det är något, tveka inte bara att ringa!
Svarar jag inte på det första numret så testa det andra.
 
Hon tackade och verkade ha lugnat sig litegrann, men hon talar om för mig att Lona är opålitlig.
Det tycker jag inte alls, men jag sa bara att jag skulle hålla ett öga på henne, mest för att lugna damen.
Och jag ville inte gå in i en diskussion med henne om att det faktiskt var hennes hund som började detta slagsmål, för hur det än är, så var det Lona som gjorde skadan.
 
Egentligen så tyckte jag att damen gjorde fel från allra första början!
Hade det varit Smulan som låg och tryckte under ett bord och morrade, så hade jag tagit tag i henne och sagt; Och vad håller du på med? Man morrar inte! Då får du sitta i mitt knä om du inte kan uppföra dig.
Och då hade jag haft henne i knät.
Man låter inte en hund ligga och ta ett revir i hundrasgården, alla hundar ska kunna få röra sig där!
 
Men jag är för snäll och blyg, så jag vill inte säga sånt till främmande människor, man tycker ju att om man har hund, så ska man väl kunna sånt?!
 
Efter att damen gick iväg, så satte jag mig igen inne i rastgården och pratade med honom som har den stora hunden.
Han sa att det är sånt som händer och att den lilla hunden brukar vara väldigt kaxig.
Jag behöver inte oroa mig.
Väldigt snällt av honom!
Sen gick jag hem.
 
 
Dagen efter hade verken jag eller Älsklingen hört något, så jag börjar slappna av och tänker att det gick bra med den lilla hunden och att damen antagligen har förstått att detta inte bara var Lonas fel.
Dagen rullade på och jag skulle åka iväg Lonas sista rehab tillfälle klockan 15 med Emelie.
Men kl 14 går min värld under!
 
Jag är inne på Facebook och får en notis om att någon har lagt upp något nytt på Hundrastgårdens Facebook sida.
Jag går in och får en chock!
Min kropp domnade bort och ångesten kom på en gång!
Jag började gråta och kunde knappt andas, allt blev nästan svart.
Jag var tvungen att lägga mig ner på soffan och ringde Älsklingen på en gång!
 
Det som fanns på Facebook var ett inlägg av damen där hon hängde ut Lona med namn och punkterade att det var Lona från "Rädda Lonan gruppen, hunden som behövde en operation" och skrev att hon hade attackerat hennes hund så att den blev skadad.
Och att nu både matte och hund var ledsna och att matte nu behövde ta hand om en skadad hund.
 
Hon skrev inget om att hennes hund hade morrat eller var aggressiv!
Hon skyllde allt på Lona och fick det att låta som om Lona helt oprovocerat hade sprungit fram och bitit hunden!
Så jävla dåligt!!
Och en ren lögn!!
Det värsta var att hon inte ens hade ringt oss och pratat om detta och på en gång börjar folk kommentera.
"Polisanmäl dem", "Man kan ju undra hur Lona egentligen mår", "Anmäl dem" osv..
Var bara 1 eller 2 stycken som skrev och frågade om hon hade pratat med Lonas ägare och jag tror att någon skrev att de faktiskt bara hade fått höra ena sidan av detta.
 
Jocke skrev en jätte bra kommentar där han påpekade att hon inte har ringt oss, hon har våra nummer och det är bara att ringa. Att lösa problem via Facebook känns inte seriöst.
Dock så är skadan redan skedd...
Känns förjävligt att vara ute med Lona, nästan alla tror nog att hon är en blodtörstig best och rastgården kan jag aldrig gå till.
Bara om den är tom.
Nästan alla som har hund är säkert medlemmar på den sidan, de flesta vet nog om detta nu...
 
Men det som är bra, är att på lördagen var inlägget borta.
Några hade anmält inlägget och admin för sidan tog bort det.
Tack för det!
Men det känns ändå tråkigt och jobbigt.
Skadan är redan skedd...
 
På söndagen ringde damen till Jocke och berättade att hon skulle till en veterinär på måndagen och undrade hur vi skulle göra med betalningen.
Jocke sa att vi får se hur mycket det blir och så sa han att det där Facebook inlägget inte var trevligt och frågade varför hon hade gjort så?
Hennes svar var; Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Vilket jävla svar!! Jag blir så arg!
Sen från ingenstans berättar hon att hennes dotter är en domare.
Jaha och?
Min farbror är polis, men vad har det med saken att göra?
Känns som om försökte skrämma/hota oss på något sätt. 
 
Dagen efter ringe hon och berättade att veterinären hade tvättat såret och att det kommer läka fint av sig själv, det kostade 350:-.
Vi betalade (även om jag tyckte att det kändes lite motigt, var inte bara Lonas fel) och hon blev glad.
 
Jag tar absolut på mig ansvaret att Lona bet, förhoppningsvis så lär hon sig att tyda signalerna bättre när hon blir äldre och går där ifrån på en gång.
Men hon är trots allt bara 11 månader och det är viktigt att alla har koll på sina hundar, stora som små.
Som jag skrev, jag hade aldrig tillåtit Smulan att ligga under ett bord och morra!
 
Så nu vet ni varför jag inte var på Rimbodagen, jag ville inte möta blickar och få frågor om Lona.
Orkade absolut inte ta en diskussion då med folk.
 

Kommentarer:

1 Ida:

Men vilken människa!

Tydligen mycket lättare att klaga via facebook än att använda telefonen och ringa och prata privat..

Jag blir så arg för att folk har facebook som någonslags stötta för att få alla sina vänner på sin sida... suck....

Kram på Dig och på Lona!

Svar: Tack för dina vänliga ord ❤ Är verkligen otroligt vilka hemska människor det finns! Vad har de innanför pannan? Tack och lov så är detta över nu. Och tack igen för din stöttande kommentar ❤
Emelie Mosell Haquinius

Kommentera här: